onsdag 13 augusti 2014

"Det kom som en käftsmäll från ovan."

Insikten.

Är inte insikter härliga? De får dig att se något ur ett annat perspektiv och kanske bli lite klockare. Visst är de bra, men kan också vara fruktansvärt jobbiga. Som idag till exempel. Idag fick jag en insikt, den kom som en käftsmäll från ovan.

En insikt om vad? En insikt om att jag ska flytta till Stockholm, en insikt om att jag nu lämnar mycket i mitt liv bakom mig och forsätter framåt, en insikt om att för första gången flyttar från min familj, en insikt om att jag nu är vuxen på allvar och en insikt om att livet nu börjar på allvar.

Varför hände det idag? Ingen aning, men strax innan halv två i eftermiddags var den ett faktum.

Jag gillar att göra metaforer och liknelser av främmande händelser jag står inför, för att försöka förstå dem bättre. Som denna händelse till exempel.

Det känns som om jag är ute på en löprunda och från ingenstans dyker världens brantaste och längsta backe upp. Jag kan inte se något slut på den. Och jag fasar. Jag vet att mjölksyran kommer spruta och att musklerna kommer säga stopp. Men jag måste våga och jag måste ta sats, för jag ska fram och upp, den saken är klar.

... eller...

Den där känslan av att stå i kön till bungyjump som du stått i, i evigheter, och du äntligen kommer fram. Säkerhetslinorna och gummibandet är fäst och du ska bara kasta dig ut. Och lita på alla band. Jag fasar igen. Tänk om något går sönder? Stopp. Det håller, det går. För nu hoppar jag.


Nu börjar livet. Och jag tänker spänna fast bältet och hålla i mig, för nu går det fort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar