torsdag 15 maj 2014

Blodomloppet halvförkyld

I tisdags sprang jag Blodomloppet, halvt förkyld. Vaddå, halvt? Jo, jag lyckades bli förkyld efter får regniga dag på Ven tillsammans med utbytesstudenterna i onsdags, och torsdags var den svidande halsen ett faktum. Kan Jang, Kan Jang, Kan Jang, och från och med i söndags även hostmedicin. Och så bestämde jag mig för att springa loppet i alla fall, förkylningen var på väg tillbaka, och endast lite hosta kvar.

Jag har dessutom haft problem med benhinnorna (smalbenen) och eventuellt inflammation i det vänstra benet. Jag hade därför inte tränat ordentligt på ett par veckor, inte heller optimalt. Men som sagt, jag bestämde mig för att köra.

I början gick nog ut aningen för hårt, men höll en tid på 5 minuter och 13 sekunder per kilometer de första 7 kilometrarna. Sen gjort magen ont, motivationen tröt och jag var rädd om min förkylning. Jag började gå för att komma tillbaka till någon slags motivation. När jag precis bestämt mig för att börja springa inga igen kommer en kvinna jag känner ifatt mig och börjar ropa mig. Motivationen steg igen, och jag kände att "nu gäller det", den sista biten (2,5 km) klarar jag i hennes tempo. Och det gick bra. Jag spurtade dessutom om henne i slutet!

Och satte personbästa i hyfsat platt terräng; 54 minuter! Stolt! Trots förkylning och eventuell benhinneinflammation så klarade jag det.

Men jag det också säkerställt att jag behöver någon att springa med, någon som håller ett snabbare tempo, som jag ändå kan hänga på i. Får leta i Stockholm, om jag kommer in på KTH där. Någon måste det ju finnas. När jag sprang själv var det tungt hela tiden, men så fort jag fått sällskap av en jag känner så fick jag motivation igen och jag kunde fortsätta.

Lycka till, om du också ska springa något lopp!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar